Swedish text
Å jänta å ja', å jänta å ja'
allt uppå landavägen, å ja',
å jänta å ja', å jänta å ja'
allt uppå landavägen.
Där mötte ho’ mej en morgon så klar,
då sola ho’ sken på himmelen så rar,
å vacker som ljusa dagen ho’ var,
mitt hjärta, vart tog du vägen?
Å jänta å ja', å jänta å ja'
allt uti Rannsätts körke, å ja',
å jänta å ja', å jänta å ja'
allt uti Rannsätts körke.
Där bliga ho’ på mig så himmalens blått,
å yja di sköt så blextrande brått,
så allri ha mett hjärte tåcka salve fått,
ja’ messta kav mi hele störke
|
Å jänta å ja', å jänta å ja'
allt på messommersvaka, å ja'
Å jänta å ja', å jänta å ja'
allt på midsommers vaka.
Där råka vi varann mä fräsande fröjd,
Å allri nonnstinn ha ja’ kännt mej så nöjd,
Ja’ kasta mine ben i himmalens höjd
Å hoppa över alle taka.
Å jänta å ja', å jänta å ja'
allt uti npålskedansen, å ja’,
å jänta å ja', å jänta å ja'
allt uti pålskedansen.
Då tog ja’ tag så vackert uti hennes hann,
för yja sjömmdes bårt bå himmalen å lann,
hur dansen hadd gått te,
dä vesst ja’ int ett grann,
när som ja’ kom igen te sansen.
|
Å jänta å ja', å jänta å ja'
allt uti gröna lunden, å ja'
Å jänta å ja', å jänta å ja'
allt uti gröna lunden.
Där stal ja' mej en köss så rosande rö
Å tala om för henne hele mi nö,
å fråga, om ho’ ville dele mitt brö,
å ho’ svara ja på stunden.
Å jänta å ja', å jänta å ja'
allt i Rannsätts körke, å ja'
Å jänta å ja', å jänta å ja'
allt i Rannsäts körke.
Där stog vi nu två ve altere jusst
å lova vår tro i nö å i lusst
å att te den allre sistaste pusst
så troget varannre dörke.
|
Å jänta å ja', å jänta å ja'
allt uppå landavägen, å ja',
å jänta å ja', å jänta å ja'
allt uppå landavägen.
På livsens lannsväg vannrer ja’ nu
så gladeligen mä mi lelle hustru,
å allri nonnstinn ska vi skeljes vi tu,
förrn döen går oss i vägen.
|